Det här var ursprungligen en sida i en mycket moralistisk bok jag fick när jag var ungefär 10 år.
Innan jag slängde den i återvinningen rev jag ut sidan med texten “dedikerad till Lisbeth Nordin”. Det var rörande och personligt, men som på de flesta papper som kommer i min väg, började streck och färg växa fram på baksidan. Natten, farkosten, vågorna eller tecken för en rörelse på en flat yta.
This was originally a page in an old book I got when I was about ten. Before I throw in the recycling bin I ripped out the page with the word ” dedicated to Lisbeth Nordin”. It moved me as it was personally, but as for the most piece of paper coming my way, lines and colours began to grow on the back of the page. The night. The vessel. The waves and the signs telling about a movement on a flat surface.
And the moon. Always the moon.
Lisbeth M Nordin 